Ibland sätter jag mig och läser igenom mina gamla häst-bloggar om Aegir, och skäms. Jag skäms verkligen för hur jag var då, eller jag skäms för hur de flesta var då. Man trodde att man kunde allt om hästar, allt handlade om att hästen skulle kröka på nacken och "gå på tygeln", man skulle hoppa högt, man skulle ha fina outfits och allt skulla verka perfekt.

 

För bara några år sedan var mitt "Aegir-tänk" långt ifrån vad den är nu. Tex i hoppning. Jag trodde att Aegir var som "vanliga ridskolehästar'', eller jag ville att han skulle vara det och jag försökte rida han på ett sätt som inte var rättvist för han. Jag krävde helt fel saker och han förstod inte alls vad jag menade. Dels så ville jag hoppa med Aegir, men han hatade att hoppa. Han var livrädd för bommarna och stöden, men jag förstod inte varför och försökte bara tvinga över han ändå. De flesta ridpassen när jag "krävde nånting" slutade med att vi var ovänner. När jag tänker på det nu får jag sån ångest, jag försökte göra Aegir till något han aldrig skulle bli.

 

När jag insåg att det sättet jag lärt mig att rida på inte fungerade med Aegir fick jag tänka om. Jag fick mejlkontakt med en av Aegirs gamla ägare och fick höra lite om deras historia och om hur hans liv varit innan. En av sakerna jag fick reda på då var att Aegir hade fastnat i ett järnräcke med bakbenet (där jag visste att han hade ett ärr) i yngre dagar. Det hade slutat med operation med lång rehabilitering. Därav gillade han inte hoppning. Att en sån liten sak fick mig att förstå allting, varför Aegir inte gillade att hoppa och varför han blev som han blev när jag försökte hoppa ändå. 

 

Nuförtiden så händer det att vi hoppar. Men då är det på Aegirs villkor, det ska vara roligt. Vi hoppar mest i skogen över nån liten stock men ibland händer det också att vi sätter upp ett litet hinder på "ridplan". Vi gör det här för att testa lite, om Aegir känner sig trygg med mig så går han ju med på saker som även jag vill. Det handlar om kompromisser. Det funkar oftast bra, och det bästa med att vi inte gör det så ofta är att båda tycker att det är kul när vi väl gör det.