Har varit lite off här, men jag har haft så mycket i skolan (varför valde jag ens natur). Har knappt hunnit med Aegir heller, men världens bästa Jonna har hjälpt till med han under ett par dagar.

 

Imorgon har jag bara en lektion på skolan så då ska jag ut till Aegir. Vad vi gör vet jag inte än, beror på vädret och underlaget. 

 

 

Ibland sätter jag mig och läser igenom mina gamla häst-bloggar om Aegir, och skäms. Jag skäms verkligen för hur jag var då, eller jag skäms för hur de flesta var då. Man trodde att man kunde allt om hästar, allt handlade om att hästen skulle kröka på nacken och "gå på tygeln", man skulle hoppa högt, man skulle ha fina outfits och allt skulla verka perfekt.

 

För bara några år sedan var mitt "Aegir-tänk" långt ifrån vad den är nu. Tex i hoppning. Jag trodde att Aegir var som "vanliga ridskolehästar'', eller jag ville att han skulle vara det och jag försökte rida han på ett sätt som inte var rättvist för han. Jag krävde helt fel saker och han förstod inte alls vad jag menade. Dels så ville jag hoppa med Aegir, men han hatade att hoppa. Han var livrädd för bommarna och stöden, men jag förstod inte varför och försökte bara tvinga över han ändå. De flesta ridpassen när jag "krävde nånting" slutade med att vi var ovänner. När jag tänker på det nu får jag sån ångest, jag försökte göra Aegir till något han aldrig skulle bli.

 

När jag insåg att det sättet jag lärt mig att rida på inte fungerade med Aegir fick jag tänka om. Jag fick mejlkontakt med en av Aegirs gamla ägare och fick höra lite om deras historia och om hur hans liv varit innan. En av sakerna jag fick reda på då var att Aegir hade fastnat i ett järnräcke med bakbenet (där jag visste att han hade ett ärr) i yngre dagar. Det hade slutat med operation med lång rehabilitering. Därav gillade han inte hoppning. Att en sån liten sak fick mig att förstå allting, varför Aegir inte gillade att hoppa och varför han blev som han blev när jag försökte hoppa ändå. 

 

Nuförtiden så händer det att vi hoppar. Men då är det på Aegirs villkor, det ska vara roligt. Vi hoppar mest i skogen över nån liten stock men ibland händer det också att vi sätter upp ett litet hinder på "ridplan". Vi gör det här för att testa lite, om Aegir känner sig trygg med mig så går han ju med på saker som även jag vill. Det handlar om kompromisser. Det funkar oftast bra, och det bästa med att vi inte gör det så ofta är att båda tycker att det är kul när vi väl gör det.

 

 

 

Såhär ser Aegir vanligtvis ut på sommaren. Eksemtäcke med eksemhuva, som sitter ihop. Det här eksemtäcket kommer från Hööks (thermomaster) och jag tycker att dom är riktigt bra och har ett hyffsat pris. Eksemtäcken är inte det billigaste direkt, så med min minimala inkomst så passar det här bäst. Ni hittar det här. Aegir är mästare på att förstöra och skita ner täckena, så det är skönt att täcket inte kostar skjortan i alla fall!

 

Jag brukar använda massor med olika salvor, krämer och sprayer på Aegir för att minska såren, påskynda läkning och motverka att det klias så förbannat mycket. Det som vi hållt oss till i sommar har funkat riktigt bra, men det kan vi ta i ett separat inlägg senare!

 

 

 

Vi red i totalt 45 minuter, vilket jag tycker blev ett lagomt pass. Aegir var svettig och trött efteråt, duktiga hästen! I överlag så tyckte jag att det var ett bra ridpass, Aegir lyssnade och jobbade bra, samt var i en avslappnad form där han fick med bakbenen och var bra med ryggen!  

   

Idag är jag ledig från skolan (lucky me), så det vankas en tur till Hökbäck (där Aegir bor), ska göra vanliga stallsysslor samt rida Aegir en sväng. Vad vi hittar på vet jag inte riktigt, men jag tror det blir någon form av back-träning, för ryggens och muskelbyggets skull. Kanske till och med rider med sadel för att han ska få avbelasta ryggraden och jobba fritt med den, vi får se hur det blir! 

 

 

  Ægir frá Starrastödum

Aegir är en svart islandshäst som är hela 26 år gammal. Han är ungefär 137cm i mankhöjd och är inte en särskilt kraftig islänning, som mest beror på hans eksem. Aegir har sommareksem, han är allergisk mot myggbett/knottbett osv. På sommaren får han gå med eksemtäcken och han blir insmord med alla möjliga typer av salvor och krämer för att göra det så lätt för han som möjligt. Han får också vara inne när myggen är som värst! 

 

Aegir är en väldigt speciell häst. Han är lite blyg och "brydd", samt ganska eftertänksam och försiktig av sig. Men det är mest med nya människor, för när man lär känna han och han en så är han världens underbaraste! Han har ett hjärta av guld och skulle aldrig skada någon eller liknande med avsikt, han är genomsnäll. Det är svårt att inte älska en häst som Aegir. Han är lätt att hantera, det händer att han blir rädd för en farlig pall eller liknande, men annars är han ganska okomplicerad på det planet. Det händer att han busar, men det får man väl ibland? 

 

Det här håller vi på med. Jo, vad håller vi på med egentligen? Just nu fokuserar vi på att få upp hullet på Aegir samt att bygga muskler och få upp lite kondition. Vi varierar med skogsritter, intervaller och backträning. Mitt tänk med Aegir och våran ridning är lite "rida med så lite onödig utrustnung som möjligt" och inte köra på den här vanliga "kröka på nacken och springa runt på en ridbana"-tänket, vi vill mycket mer än så! Vi rider mest barbacka med hackamore eller annat bettlöst alternativ. Iår började vi också rida med repgrimma och halsring efter inspiration från den här underbara tjejen. Det har gått över mina förväntningar och nuförtiden rider vi ofta med endast halsring och det funkar super! När vi inte rider så tar vi promenader, tömkör nån gång ibland och busar på stallets lilla ridplan. Mer om detta i ett separat inlägg senare!

 

Jag och Aegir har haft varandra i 3 år nu och fler ska det bli. Ska skriva ihop nån liten resumé om alla våra äventyr någon dag så att ni får läsa och skratta, haha! Kommentera jättegärna vad ni vill läsa om Aegir eller något annat, det skulle göra mig så glad och då vet jag vad ni vill läsa om! :)